Jag vet att du ljuger för mig.

Ååå, varför ska det vara så svårt!

Kan inte fatta varför jag inte bara kan ta tag ordentligt i pluggandet. Sista tentan, men jag kan inte koncentrera mig på vad det är jag läser. Idag var tänkt att jag skulle spendera hela dagen på att plugga flitigt. Ja, oj va mycket jag skulle få gjort! Men nähä...istället har jag lagat mat...jag lagar typ aldrig mat...Jag har skalat och ätit ungefär 100 000st pistagenötter. Tanken var väl att jag skulle kunna göra det samtidigt som jag läste i boken, men det var inte alls så lätt som jag trodde. Trots att jag är kvinna och ska kunna göra mer än en sak samtidigt fick jag inse att det inte alls gick nå bra å kombinera pistagenötter och läsa. Däremot vet jag nu att det går att prata i telefon samtidigt för det har jag också hunnit med ett par gånger idag.
jag måste nog bara inse att jag är en människa med dålig karaktär...För inte är det nåt bra med inställningen att: Klarar jag inte tentan den här gången kan jag ju alltid göra om den. Jo, visst det kan jag ju göra, men ärligt...tror jag att det är lättare att läsa till den nästa gång? Då har jag ju dessutom sommarlov och jag kan lova mig själv att det inte kommer göra mig mer motiverad till å läsa mer.
Bajstenta! Vill bara att det ska va över nu!

De djupaste känslorna döljer sig längst in
bland de osagda orden

Hmm, jag har aldrig varit nån djurnörd, men måste nog erkänna att jag har gått å blivit det på äldre dar. Alla som känner mig vet att min söta små kissekatter numera bor hos mina föräldrar eftersom jag mer eller mindre är hemlös. Dom trivs jättebra i det stora huset och det går ganska bra. Min pappa är i alla fall väldigt fäst vid Brutus. Där pappa är, där är Brutus. Det är ömsesidig kärlek. Brutus vet precis hur han ska göra för att få pappa att fylla på matskålen halv fem på morgonen.
Den senaste veckan har jag saknat min katter väldigt mycket och har känt, på nåt konstigt sätt, att jag har behövt ha dom nära. Det är så himla mysigt å krypa ner i sängen när båda katterna kommer spinnandes å lägger sig brevid mig. Kan man få mer ovillkorlig kärlek?! Brutus tycker oftast att det blir för varmt att ligga i sängen så efter en stund hoppar han ner och lägger sig bekvämt i min resväska istället. Det blir väldigt mycket katthår, men det gör inget...

Jag har alltid tyckt att folk som pratar och gullar med sina husdjur är löjliga...å jag hade aldrig tänkt att jag skulle bli sån själv. Som liten var jag rädd för så gott som alla djur och hundar var värst. Min mamma gillade inte heller djur så det enda husdjur vi fick ha hemma var en hamster som min brorsa tjatade till sig. Smulan hette hon...hon dog efter 2år...å då fick vi Pip och när brorsan tröttnade på henne fick jag å syrran ta över vårdnaden. Jag har som sagt aldrig gillat djur nåt vidare, men Pip hon var något alldeles extra. Hon var en smart liten guldhamster och jag älskade den där hamstern. En morgon när jag skulle mata henne var hon alldeles stel och kall...Oj vad jag grät! Jag sörjde verkligen den där hamstern. Vi fick ingen ny...
Så när jag flyttade hemifrån hade jag bestämt mig för att skaffa katt. Önskar jag kunde ha dom hos mig jämt!

Insikt

Jag trodde att jag visste vad jag ville, men jag var nog mer vilse än någonsin. Jag sökte omedvetet en trygghet...en trygghet som gjorde mig mer ont än gott. Jag skapade ett beroende av dig och trodde på allt du sa. Jag såg inte vem du egentligen var och hur du påverkade mig just då. Utan att veta om det, utnyttjade du min osäkerhet. Jag tror att jag egentligen hela tiden visste att du inte var det bästa för mig, men jag var för feg för att förstå det då. Du skrattar åt mig när jag säger att ditt sätt att vara inte passar mig. Du tycker att jag är svag och har alldeles för dåligt självförtroende.
Idag vet jag att jag gjorde helt rätt och att mina känslor då var äkta och riktiga. Jag kan se igenom dig och förstå att det du tycker är rätt och riktigt inte alls behöver vara det.
Jag tror att jag på riktigt förstod för nån vecka sedan. Då förstod jag att du inte alls har lyssnat på mig. Du tog förgivet att allt var som förut och du antog att jag kände på samma sätt som då.
Jag blir arg och ledsen när jag förstår hur du ser på mig. Det gör ändå ont när jag inser att du inte kan se förändringen. Jag vet inte om det är för att du fortfarande vill kunna ta hand om mig eller om du bara hoppas på något... Jag behöver inte dig längre. Jag vill vara din vän, men jag behöver dig inte. Inte på det sättet som du vill.

Jag vill säga till dig: Väx upp! Har du en kris? Eller var jag för blind för att se förut? Du är speciell, men alla vill inte ha dig. Just nu känner jag väldigt mycket igen ditt sätt att vara...kanske för att det påminner mig om hur jag kände, var och tänkte då. Du söker bekräftelse, men på helt fel sätt. Se istället vad som faktiskt finns mitt framför dig. Kärlek kära du, det är nog kärlek. Jag tror att du måste sluta söka. Sätta ner foten...ha! Det är inte alls det det handlar om. Allt är inte så självklart och en dag kommer du att ha sumpat kärleken för att du hela tiden trodde att du kunde hitta nåt bättre. Den som är kär i dig, kommer att tröttna om du inte tar tag i dig själv. Den kommer tröttna precis som jag gjorde. Men vad är det du söker efter?
Jag behöver inte dig längre. Jag vill vara din vän, men jag behöver dig inte. Inte på det sättet som du vill.