...så vet jag inte vad jag skulle göra. Min allra bästa vän, min kära lillasyster, befinner sig just nu i Libanon. Ett oroligt land att besöka enligt UD. Ett lugnt land att besöka enligt hennes pojkväns familj, som bor där, i Beirut.
Sitter på jobbet nu och har precis läst en artikel i GP om tsunamikatastrofen 2004. Två tjejer som överlevde berättar om hur de miste sina systrar i den enorma vågen den dagen och hur de idag handskas med minnen och saknaden efter sina älskade syskon. Idag känner jag mig extra bölig och klarar nästan inte av att läsa igenom texten i artikeln utan att ta pauser för att inte börja lipa. Hur skulle det se ut om jag satt här och böla när turisterna vill komma in och kolla på uställningarna?
Innerst inne vet jag att det säkert inte är någon fara. Hon kommer att komma hem och vara fräsch och utvilad. För hon har verkligen behövt semester och komma bort ifrån stan. Men jag kan ändå inte låta bli att vara lite orolig.
Jag tror att jag skulle dö av sorg om hon försvann ifrån mig. Min älskade syster! Kom hem hel och lycklig till mig igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar