Så är det...

Det är så skönt med en egen lägenhet! Jag sitter verkligen här och njuter av att vara själv, plocka bland mina saker, bara mina saker. Jag kan bestämma vad som ska finnas i kylskåpet, vilken kanal jag ska titta på eller hur mycket kläder det får ligga på golvet. Bara jag bestämmer! Jo, jag tror verkligen att det var dags för mig att bo helt själv. Synd bara att det är en andrahandslägenhet...men det funkar så länge.

Nu har Elin åkt. Hon befinner sig i en annan tidszon...hon är i Canada. Hur ska jag och Carro klara oss utan henne? Det va ju alltid vi tre liksom... Haha, "Va inte det där dom där tre som va på Kreta?" "Men, va inte det där dom där tre som va på Butler's igår?" "Såg inte jag dom där tre på Strandgatan för en stund sen?" Jo, det va vi! Radartrion! Vem ska Carro cykla hem med nu? Palla cykla ensam. Jag gör ju iofs alltid det, men jag är ju van. Plus att jag bär på en ilska som kan få tandborstar att gå av. Så mig ska man akta sig för. Hmm...tur att Carro förmodligen snart flyttar till stan. Ja ja, i februari får vi återförenas till vår treenighet igen.

Elin, vi tänker på dig och hoppas att du kommer trivas! Är Cam en snygging förresten? ;)

Tjipp å hej!

Det va det

Slutet på sommaren har nu kommit och det är verkligen dags att ta tag i livet igen och bli lite seriös... Skolan har börjat och jag har redan avklarat min första tenta.
Förtärde alkohol igår och idag känns det verkligen som att det va sista gången på länge (så brukar man iofs resonera dagen efter) men nu ska jag ju som sagt skärpa till mig. Bowla däremot...som jag också ängnade mig åt igår, det ska jag göra mycket oftare! Shit va kul det är! Shit va grym jag va igår!

Skulle det hända nåt...

...så vet jag inte vad jag skulle göra. Min allra bästa vän, min kära lillasyster, befinner sig just nu i Libanon. Ett oroligt land att besöka enligt UD. Ett lugnt land att besöka enligt hennes pojkväns familj, som bor där, i Beirut.
Sitter på jobbet nu och har precis läst en artikel i GP om tsunamikatastrofen 2004. Två tjejer som överlevde berättar om hur de miste sina systrar i den enorma vågen den dagen och hur de idag handskas med minnen och saknaden efter sina älskade syskon. Idag känner jag mig extra bölig och klarar nästan inte av att läsa igenom texten i artikeln utan att ta pauser för att inte börja lipa. Hur skulle det se ut om jag satt här och böla när turisterna vill komma in och kolla på uställningarna?
Innerst inne vet jag att det säkert inte är någon fara. Hon kommer att komma hem och vara fräsch och utvilad. För hon har verkligen behövt semester och komma bort ifrån stan. Men jag kan ändå inte låta bli att vara lite orolig.
Jag tror att jag skulle dö av sorg om hon försvann ifrån mig. Min älskade syster! Kom hem hel och lycklig till mig igen!